Sen till skolan. Jippi...
Pallar inte datorkunskap, vad ska det vara bra för?
Lite tabbar i word, vem kan inte det?
Ett betyg hit eller dit. Nej, jag orkar fakiskt inte bry mig.

Så sitter och läser poesi istället. Linda och Javier, ni är ju för bra!
Läser och läser. Slutar aldrig förundras. Jag vill ha mer, mer av era ord.
Men nu finns det inte mycket mer att läsa. Inget som når er klass.

Bläddrar förstrött i allmänackan. Vad händer i veckan?
Det står uppskrivet, men känns ändå så löst, så osäkert,
så tveksamt. Jag vill veta att det stämmer, känna garanti.
Och kanske finns allt där, bara det att känslan inte når fram?

Skit samma, känner hur jag svamlar. Bäst att sluta nu,
innan hela inlägget blir allt för fuckat.

Skriver nog inte ikväll, för först kommer Madde över
och snackar lite skit över en kopp te eller så,
och senare är det älsklingens tur att komma och hålla om mig,
säga att allt löser sig och sen bita mig i axeln tills tankarna är
någon helt annan stans.

Så antingen skriver jag mer i eftermiddag,
eller också får ni vänta tills imorgon.
Men just nu vill jag bara ha kväll.